Den som nynnar skall finna

För ett antal månader sedan pratade Jessika Gedin i Spanarna om en databas där man hade lagrat en väldig massa skönlitteratur från en viss tidsperiod, så att textmassan skulle kunna sorteras efter ord. Syftet var att undersöka hur vissa ord dykt upp och försvunnit och att på så vis få nya vinklar på samhällsutvecklingen. Resultatet av sökningen blev en graf som visade ordets frekvens i litteratur över tid.

Som jag minns det var detta ett begränsat forskningsprojekt* men som offentlig sökmotor innebar det ju alla möjliga ingångar, ta bara möjligheten att undersöka hur laddade ord som "folklig", "konstnärlig" och "stress" fluktuerat över åren. En fullständig skönlitteratur-databas - om än bara för ett land - med denna funktion skulle vara ett ovärderligt och levande tidsdokument.

Nu håller något liknande på att hända med konstmusiken. Välbekanta notdatabasen IMSLP har någon gång under den senaste tiden börjat med funktionen Search By Melody. Funktionen är i en mycket begränsad beta-version och man kan inte söka på rytm, bara på en följd av toner. Men de träffar jag fått upp på vissa melodier - väldigt många - tyder på att det hela är på god väg.

IMSLP, som står för International Music Score Library Project, är en ovärderlig källa för alla som har någon som helst anknytning till konstmusiktraditionen. Här finns verk från tusentals kompositörer, alla tänkbara genrer och även många arrangemang och udda utgåvor. Sajten bygger på att samla ihop stycken vars copyright-tid gått ut, vilket innebär alla som släppts för 75 år sedan (1936) eller tidigare. Det blir ändå en hel del.

Möjligheten att söka upp stycken/låtar baserat på melodier är inte alls ny - till iPhone finns bland annat gamla Classic Melody Book, och SoundHound söker upp poplåtar när du nynnar deras melodier. Men ingen av dessa tjänster har en bredd på sitt bibliotek som kan mäta sig med IMSLP. Och där sådana "lättare" tjänster bara lagrar välkända soundbytes, söker du på IMSLP igenom varenda enskild stämma i vartenda verk som skrivits under typ fyra hundra år.

IMSLP är helt lagligt i de flesta länder (och är noga med att spärra av sina gränsfall i till exempel EU) men har ändå råkat i kläm med copyright-maskineriet flera gånger. För några år sedan låg sajten nere under en längre period och räddades av generösa sponsrare. Nu senast i våras fick de stänga ner helt kort på grund av en (rätt ogrundad) stämning.

Med en funktion där man kan följa en enskild folkmelodi genom flera seklers musikskapande kommer sajten förhoppningsvis få den breda legitimitet den förtjänar.

*jag kan vare sig hitta databasen (förstås) eller ens vilket program av Spanarna det var (lite mer pinsamt) så om ni sitter inne med länkar och kunskap, skriv i en kommentar!
(Bild: The Mandolin av Alex Gross)

Spanarna i P1

Spanarna i P1 är mitt favoritradioprogram. Jessika Gedin, Göran Everdahl, Sissela Kyle och Per Naroskin levererar ständigt bra spaningar och även om övriga ibland har sina svackor så är det bara en person vars bidrag aldrig håller måttet: Jonas Hallberg.

Jag kan uppskatta Hallbergs närvaro eftersom han ställer frågor som ingen annan ställer och för att han är en bra källa till såväl komiskt gnabb som diskussioner. Hans egna spaningar däremot är oftast upprepningar om att postens service försämrats eller språkliga käpphästar som att folk säger interjuv och aschiff och inte intervju och affisch. Därtill tjatar han i varenda program om att de andra spanarna bör ta ställning för eller emot den trend som de rapporterar om. Bara genom att beklaga mig över det här känns det som att jag gör mig skyldig till samma gubbighet som Hallberg och det är i sig en spaning lika uttjatad som den om att folk säger egenkligen fast att det ju heter egentligen, men det var inte dit jag ville komma egenkligen.

Jag hade en tes om att Jonas Hallberg, som ju varit med i Spanarna sedan 1988, en gång i tiden hade varit bra, att han helt enkelt mjölkats på sina idéer och nu mest sitter kvar som något gammalt arvegods som ingen riktigt vågar göra sig av med. På Spanarnas hemsida finns ett arkiv som innehåller blandade avsnitt från hela programmets historia. Efter att ha lyssnat genom samtliga tillgängliga avsnitt kan jag fastslå att Jonas Hallberg faktiskt var aningen bättre förr, men att det gick fort utför. I förbifarten tycker jag att det kan vara värt att nämna en Hallbergsk spaning från 1988 där han, också i förbifarten, deklararerade att Öst- och Västtyskland snart skulle förenas och bli en mäktig aktör inom EG, men egentligen handlade spaningen om att tyskar skrattar åt sina egna skämt till skillnad från oss svenskar.

Min slutsats är att Jonas Hallbergs spaningar har varit dåliga i minst 15 år och att han dessförinnan inte varït så pass bra att han kan leva på forna meriter. Jag nominerar istället Johanna Koljonen eller Jonatan Unge som efterträdare.