Topp 10 Tv-serier 2011: Plats 10. South Park

South Park har inte åldrats med värdighet. Serien avslutade nyss sin femtonde säsong och det är svårt att hitta någon som bryr sig längre. Till skillnad från den andra stora animerade långköraren The Simpsons (inne på sin tjugotredje säsong) har South Park alltid byggt till stor del på att chocka och äckla. Medan Simpsons kan harva vidare med nygamla, ljummet satiriska historier om sin gamla kärnfamilj blir South Park äldre och äldre för varje smaklöst bajsskämt. De senaste säsongerna har serien befunnit sig i ett kvalitetsmässigt fritt fall, där idéerna sinat helt.

Så det kom väl inte som någon överraskning att "You're getting old" - årets halvsäsongsfinal - tolkades som en metakommentar på seriens nuvarande tillstånd. I avsnittet fyller Stan tio år och börjar se livet i ett nytt, fulare ljus. Musiken han gillar börjar låta som skit, klasskamraterna börjar framstå som skithögar och allt han brukade finna glädje i "has turned to shit". Det här är förstås South Park, så skitmetaforen är bokstavlig, med otaliga människor som ser ut som bajskorvar och skit som sprutar ur folks munnar. Men samtidigt vågar avsnittet vara mörkt på riktigt. Stans föräldrar börjar inse att deras äktenskap har gått i stå, med "ny befängd skit varje vecka - och varje vecka börjar det på nytt som om inget hade hänt". De andra barnen börjar undvika Stan för hans negativa, cyniska attityd. Och avsnittet slutar med att Stan flyttar från South Park och hans föräldrar separerar.


Jag skrev nyss om hur tv-serier oftast gör allt för att bevara status quo, och det värsta exemplet är förstås sitcoms, vars hela förutsättning är att karaktärerna kan starta på nytt varje avsnitt. Efter femton års tryckande på resetknappen går South Park, av alla serier, här vidare och gör något nytt, och det träffar som en knytnäve i magen. Utan att tumma på sin tramsiga identitet lyckas serien säga något allvarligt om att växa upp och att växa ifrån. "You're getting old" är ett av de finaste avsnitten jag såg i år, alla kategorier.

Tyvärr fick det inte fortsätta så. Trey Parker och Matt Stone förnekade bestämt att de var trötta på serien, och under hösten flyttade Stans föräldrar ihop igen och det blev mer eller mindre business as usual. Lite verkar det som att skaparna fick en kreativ nytändning, för ett par av höstens avsnitt ("Broadway Bro Down" och avsnittet där Butters flyr till Mexiko) har varit mer energiska än tidigare. Men mest är "You're getting old" en one trick pony, ett enskilt avsnitt som uttrycker så mycket vemod och frustration på ett så autentiskt och roligt sätt att det katapulterar hela serien upp till en topp tio-lista.

Cartmans gentifieringsprofetia

Stadsgeografi är inte riktigt mitt ämne men det var en tillfällig nödvändighet på min utbildning. En aspekt av stadsutvecklingen som intresserade mig var gentrifieringen. Enkelt beskrivet så går gentrifiering ut på att studenter, invandrare och andra hippa låginkomsttagare flyttar in i halvslummiga bostadsområden, sätter sin prägel på det och gör stadsdelen mer attraktiv. Detta leder i sin tur till att medelklass och överklass börjar att flytta in i området, hyresrätter blir bostadsrätter och priserna trissas upp tills dess att de sociala grupper som bodde i området tidigare får flytta till ett nytt halvslummigt område där processen kan börja om. Detta kan också innebära att Ahmeds fruktbod och Gunnars Fisk & Tobak flyttar ut och ersätts av lyxigare butiker och dyra caféer med franska eller italienska namn. Gentrifiering är en allmänt förekommande och pågående process i de flesta storstäder och i Sverige har områden som Södermalm i Stockholm, Majorna i Göteborg och Lilla torg i Malmö genomgått denna process.

I Malmö pågår idag en gentrifiering av Möllevångstorget vilket innebär att allt fler studenter, invandrare och "allkonstnärer" flyttar därifrån, med siktet inställt - på Norra Grängesbergsgatan. Det här innebär att de pionjärhippieflockar som samlas på gräsytorna i min närhet ständigt får tillökning. Detta har fått mig att tänka på Cartmans profetior och beskrivningar av hippies. Han börjar med att beskriva deras spridningstendenser och levnadssätt.


Cartman: Hello, ma'am. I'm working to clean up the neighborhood for parasites. Do you mind if I take a look around your house? I'm afraid you may have hippies.
Old Lady: Hippies?
Cartman: Yeah, they've been popping up all over the neighborhood lately. (Walks in and knocks on the walls) Ms. Nelson next door has seven hippies in her basement, they usually live in colonies.
[...]
Cartman: Oh yeah, here, take a look at this ma'am. You see that? Hippies.
(The hippies giggle and continue to smoke their pot.)
Old Lady: Oh my.
Cartman: These are what we call the giggling stoners, pretty common form of hippies, usually found in the attics. Problem is, if you see one hippie, there are probably a whole more you're not seeing.
[...]
Cartman: Ma'am, I need to clear out your giggling stoners and your drum-cricle hippies RIGHT NOW, or soon they're gonna attract something much worse!
[...]
Cartman: Yeah, you know, I had a guy in Jackson County. He had a drum circle in his backyard. It turned into a drum circle four miles in diameter.

Och det är här det börjar att bli intressant. Idag på min promenad runt kvarteret hörde jag plötsligt trummande från en källare. Congas. Flera stycken. En trumcirkel har de facto bildats! LJUDBEVIS (inspelat med mobiltelefon). Nästa steg, enligt Cartman, är en så kallad "music jam fest". Om Cartmans profetia stämmer även denna gång betyder det att Svenska Akademien snart kommer att uppträda på "min" gräsmatta och att solnedgången ackompanjeras av Manu Chao. Även jag är alltså ett offer för gentrifieringen.

Cartman: Mayor! Mayor! It's just as I suspected. The hippies are organizing for a music jam fest!
Mayor: I know. I signed the permit for it.
Cartman: You... you what?
Mayor: I signed the permit allowing them to have their little music fest here. It just might pump some money into the community.
Cartman: They're hippies, they don't have money!

Avsnittet i sin helhet går att se här.