Dokumentär: How Many People Can Live on Planet Earth?

Av alla scenarier med potential att förstöra vår planet (kärnvapenkrig, kometer, virus, plotten från The Core etc) så finns det inget som skrämmer mig lika mycket som den okontrollerade befolkningsökningen i världen. Att titta på en räknare över jordens befolkning är ren ångest.

How Many People Can Live on Planet Earth? är en dokumentär av David Attenborough som kom 2009. Attenborough själv är en av huvudsponsorerna för föreningen Optimum Population Trust som verkar för begränsningar av befolkningstillväxten. Filmen matar tittaren med skrämmande statistik som att jordens befolkning ökar med 2 personer varje sekund, 200 000 per dygn och 80 miljoner på ett år. Trots att det här inte är nya siffror så reagerar jag ändå med samma fasa som farmorn som tittar på 2 girls 1 cup. Mänsklighetens (och mitt eget) största problem är att det finns så jävla många människor. Det finns inte mat, vatten och mark så att det räcker till alla och ändå fortsätter befolkningen att öka som i en Malthusiansk mardröm. Att jordklotet redan idag inte räcker till vet vi alla redan om.

Det finns olika metoder för att hantera krisen. Man kan förstås hoppas på en ny grön revolution även om det verkar ytterst otroligt att man skulle kunna öka jordbrukets produktivitet. En rimligare metod vore att begränsa antalet födslar. I Kina har man ju lyckats genomföra ettbarnspolitiken, men experterna är tveksamma till att det skulle gå att genomföra i andra länder. Som exempel tas Indiens försök att minska sin befolkningsökning upp i How Many People Can Live on Planet Earth? Tydligen arrangerades det steriliseringsfestivaler i Indien på 1970-talet då män fick lite pengar i utbyte mot att de steriliserade sig. Man införde också sterilisering som straff för i princip alla brott som begicks. Till exempel kunde man bli steriliserad om man åkte tåg utan biljett. Kanske något för Skånetrafiken? De här försöken var inte särskilt populära i längden och de indiska myndigheterna gav upp.

Lika bra som statligt kontrollerad sterilisering ska höjd utbildningsnivå och levnadsstandard fungera. Det är kanske också något trevligare. En förutsättning för att det ska fungera är dock tillgång till preventivmedel och i dokumentären har man p-piller som exempel. Jag kan dock inte undvika att fundera över vad som skulle hända om miljarder kinesiska och indiska kvinnor började använda p-piller. På flera ställen i västvärlden har man sett att fiskar påverkas av de hormon som kissas ut av kvinnor som använder p-piller. Det rubbar hormonbalansen hos djur i havet vilket leder till bland annat sterila hanar och fler tvåkönade individer. Bara en tanke.

How Many People Can Live on Planet Earth? är en av de obehagligaste skräckfilmerna jag har sett sedan A.I. Och just det, slutsatsen. Det var den där om att vi kan bli 15 miljarder på jorden om vi alla lever som indier men bara 2½ miljard om vi lever som britter. Nu ska jag gå ut på stan och få nästa fix misantropi. Hej hej!

How Many People Can Live on Planet Earth? går att se på Svtplay.

PS. Medan man ser dokumentären växer jordens befolkning med 9000. DS.

...

Det absolut äckligaste djuret

Efter en inte alls jättelång tids funderande har jag kommit fram till att pirålen (Myxine glutinosa) är det äckligaste djuret. Bilden till vänster är den minst äckliga bilden av fisken i fråga som jag kunde hitta. Anledningarna till varför pirålen är äckligast är som följer:

1. De ser ut som långa penisar som legat och skrumpnat i vatten i flera veckor.
2. Där tänderna borde sitta har de istället tentakler.
3. På tungan har de tänder, som de rispar av hud från andra fiskar med.
4. De är stora parasiter och borrar sig gärna in i sina bytesdjur (större fiskar) för att äta upp deras lever och tarm.
5. Som försvarsmekanism producerar de ofantliga mängder tjockt slem.

Det sistnämnda kan ni se på videon nedan.



Vad jag undrar nu är vad som skulle hända om, låt säga, 1000 pirålar producerade slem samtidigt på en begränsad yta, till exempel i en badvik.

Babian

Förmodligen är det ungefär samma klientel som besöker den här blöggen som min andra, men det är ingen anledning till att inte berätta att jag är med i det senaste numret av serietidningen Babian som man kan läsa gratis här. Temat är djur.

Historien upprepar sig

Konvergent evolution innebär att olika arter eller djurgrupper som inte är närmre besläktade med varandra utvecklar liknande genetiska eller morfologiska drag oberoende av varandra. Ett känt exempel är att både fåglar, insekter och fladdermöss har utvecklat vingar.

Mitt favoritexempel på konvergent evolution är ichthyosaurus som levde för nästan 200 miljoner år sedan. Ichtyosaurus påminner mycket om dagens delfiner (stjärtfenan är dock ställd på höjden som hos fiskar) men härstammade från reptiler som återvänt till vattnet på samma sätt som dagens marina däggdjur härstammar från däggdjur som någon gång för 50-60 miljoner år sedan återvände till vattnet och började att anpassa sig till ett liv där. Ichthyosaurus och dagens delfiner ska dessutom ha uppfyllt snarlika ekologiska funktioner vilket tyder på att de har hittat en väldigt framgångsrik nisch.

Kanske började ichthyosaurus sin evolutionära karriär som de dykande havsödlorna på Galapagos, som Darwin äcklat kallade för "imps of darkness".

Idag kom posten bland annat med:

Kvällen är räddad! Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska titta på bilderna med min View-Master Modell C eller E.

Allt som fattas är en informativ voice-over

Från mitt close encounter med abborren.

Du och jag, Cousteau

Jag uppgraderade min Rollei Sportsline 50 (499 kr) till en nästan dubbelt så dyr Fujifilm Finepix XP10 (990 kr). Skillnaden är enorm. Jag hann förresten klappa en abborre och filma det också.

Om att para sig med sig själv

Blågyltan (a.k.a. Sveriges snyggaste fisk) är ett exempel på en fiskart som består av sekventiella hermafroditer, det vill säga att individerna byter kön under sin livstid. Det finns det även andra arter som gör och anledningen är ofta att det inte lönar sig att vara hane förrän man är tillräckligt stor för att kunna konkurrera om honorna.

Jag ville ytterst gärna ställa följande fråga till mina lärare men jag fruktade att de skulle missuppfatta den som fullkomligt trams medan den i själva verket grundar sig på ytterst seriösa funderingar om asexuell/sexuell reproduktion.

För vårt exempel har vi en ung blågylta av honkön som lägger ägg (förslagsvis under kontrollerade former så att äggen överlever ett tag). När blågyltan senare har bytt kön och blivit en hanfisk förser man den med äggen som den lade under sitt honstadie. Kan fisken då befrukta sin egna ägg?

Min högsta önskan är att min idol Svante Pääbo ska diskutera frågan.

Artificiella rev

Jag snubblade över bilder som den ovan idag när jag slösurfade på diverse coola hemsidor. Man skulle kunna tro att det som försiggår på bilden är någon form av grovt miljöbrott, men i själva verket är det direkt motsatta. Efter att naturliga rev förstörts utanför Delaware och New Jersey har miljöorganisationer försökt att återskapa reven - genom att dumpa runt tusentalet uttjänta tunnelbanevagnar som hämtats från New York rakt ned i havet. De flesta som någon gång dykt eller sett undervattensfilmer vet att fiskar lever gott i gamla båtvrak, bildäck och annat som förser dem med gömställen, men att dumpa tusentals tunnelbanevagnar är, så vitt jag vet, unikt. Dessutom har det fungerat utmärkt och gett en boost till den lokala fiskeindustrin. Det konstgjorda revet har fått namnet Redbird reef efter vagnarna.

I en intervju uttalar sig den ansvarige Jeff Tinsman, ansvarig på miljömyndigheten i Delaware, så här: “The one problem I see with them is that, just like the DeLoreans, there are only a limited number."

Andra delstater har hört om de positiva effekterna som tunnelbanevagnarna har gett upphov till och konkurrensen om vagnarna som New York skänkt bort har blivit så stor att man nu har börjat ta till andra fordon. I Delaware har man bland annat sänkt ett krigsskepp från andra världskriget.

På andra håll ser det nu ut så här:


Ibland är miljövård konstigt.

Alla är dock inte lika övertygade om förträffligheten i det här. Med tiden kan vagnarna ge ifrån sig asbest och andra gifter.

Förebilder del 1

I mina ögon lever Jean-Michel Cousteau det ultimata livet. Trots hans totala avsaknad av karisma får han betalt för att chilla på en båt tillsammans med en massa medelålders nördar, dyka, titta på awesome fiskar, fåglar och marina däggdjur och säga saker som "vi måste vara rädda om vår planet". Dessutom har han yvigt hår och ett stort grått skägg.